Qvarn, när man kommer från Järntorget, uti ett hus-hörn inmurad; förmäler att densamma af Buræo i hans tid, blifvit aftagen, och den andra uti ett stenhus-hörn, der som Prästgatan och Kåkbrinken mötas: den förra något läslig, den sednare intet; men med ormslingor mycket sammanritad. Han tyckes ock vara af den tanken, att desse minnesmärken, äro älldre än Staden, och att de på Holmen blifvit uppreste, innan den blifvit bebodd[1]. Uti Monumenta Sveo Gothica hoctenus Exsculpta, 8:o, finnes i trä skuren under N:o 42, stenen i Klostret i Stockholm och N:o 43 den vid Söderport.
Stockholm har som alla gamla Städer, blifvit i början byggd, utan någon utstakad ordentelig plan; äfven som Husen, efter hvarje Tomtägares godtycko, råd och förmögenhet blifvit uppförde; allmänneligen af trä; utan alt tvång af någon författning; som af långt senare tiders påbud, inhämtas: angående Trähusens nedrifvande inne i Staden, och Stenhus uppbyggande i stället.
Detta synes ock kunna bestyrkas, af de stora och svåra vådeldar, som ofta öfvergådt Staden, hvarom Häfderne förmäla; såsom att 1297 d. 17 Apr. största delen af Staden, med Rådhuset afbrunnit; år 1330 Dominica Rogate, Slott och Stad; 1407, andra Söndagen efter Påsk, Stad och Rådhns, då 400 Personer skola omkommit; 1419 in Crast. Corporis Christi, Slott och Stad, med Stadens privilegier; 1445 d. 5
- ↑ Dijkmans anmärk. öfver Runstenarne. Stockh. 1723. 4.o, p. 105.
