laren hade dem att inrymma; dock borde de innan 3:ne år dem excolera och bebygga; emedan K. M. eljest ville hafva sig förbehållit, dem till andra upplåta.
Tvänne Qvarnar hade Bagaren Mårten Kammecker uppsatt: på ett berg emellan djurgårds-linien och Stads-staketet; anhållandes 1670, att derå blifva bebrefvad, såsom dess everdeliga egendom.
Amiralitets-Collegium som ansåg Ladugårdslandet, helt och hållit som en donation, till Kronans Sjöfolk; sökte ock uti insinuerade underdånige desiderier 1675, deröfver en vidsträcktare disposition, än Stadens Privilegier och uplåtelse-brefvet 1640 syntes medgifva. Collegium anhölt derutinnan: 1:o att alla gårdar som blefvo till köps på Ladugårdslandet, måtte säljas till Amiralitets-Betjente, efter det värde Collegii Deputerade derå satte; 2:o att tomter som friköptes, måtte säljas af Collegio, och friskillingen användas till Kyrko-byggningen; fasta gifvas af Collegio, som äfven ville upbära och använda tomtören till Kyrkan; 3:o att fyllningen som derutanföre i sjön var begynd, måtte förbjudas; ty eljest skulle Kungsgården, der Amiralitets-Magazinet var, och alla Amiralitets-Betjente, som hade sjögårdar prejudiceras; men om fyllningen skulle ske, begärdes, att den måtte komma dem till godo, som sjögårdar hade; 4:o att Dr. Christinas donation af Ladugårdslandet för Sjöfolket, måtte confirmeras; 5:o att Kyrkan då den blefve färdig, everdeligen måtte höra under Collegii disposition och jurisdiction, och icke tillägnas Staden, som med S:t Jacob skedt; byggd med Amiralitetets bekostnad, m. m.
Uti häröfver infordrat yttrande, svarade Öfverståthållaren Baron Clas Rålamb: 1:o att om alla gårdar på Ladugårdslandet som blifva till
