fått till skänks en Konungens trägård och derhos en mangård, belägen på Norremalm vid Ladugårds- viken, nedanför den gatan, som löper åt Ladugårds grinden. Den hade tillfallet K. i arf, efter Hertig Johan af Östergöthland, och förut tillhört en Stall-Tjenare, Horatius Beridare.
År 1623, hade Befallningsmannen på Stockholms Slott fått till everdelig egendom en Kronans trägårdstomt, på Östra malmen, vid lilla tull-torget[1] liggandes, som af åkren intagen var. (Regist. 412).
Som vid tomternes indelning och upplåtande på Ladugårdslandet, afseende enkannerligen skulle hafvas på Kronans Sjöfolk; så torde åbyggnaden derstädes i början, mäst hafva bestått, af små obetydliga trähus, hvaraf ännu många finnes, äfven omkring torget och de större gator. Icke eller måtte med tomternes bebyggande, gått mycket skyndesamt till väga. Sjöfolkets tillerkände lösnings-rätt, af hus och gårdar, mera gällande än börd- och nabo-rätt, torde kunna anses som ett bidragande hinder dervid; då man funnit betänkeligt att bygga, der man icke hade den fria disposition öfver sin egendom, som lagen lämnade hvarje ägare på annat ställe, innom Stadens område.
År 1663 d. 23 Sept. förständigade K. M. Underståthållaren Udde Ödla, att K. funnit för godt, att en del af Ladugårds-ägorne skulle utskiftas ibland åtskillige, Dess och Rikets trogne Män och Råd, på det de dem med sirlige och förnäme lusthus, samt trä- och örta-gårdar skola bepryda och bebygga; till hvilken ända derpå vore affattad en planta, hvaruti hvars och ens namn fans upsatt, som tomten skulle bekomma; derutinnan Underståthål-
- ↑ Genom Ladugårds-grinden kom vägen ifrån Roslagen den tiden.
