Att detta Stockholms Vapen, som mycket liknar Stockholms gamle yttre Norre port, efter de älldste ritningar och kopparstick; är älldre än det föregående; synes hafva varit Peringskölds tanke, då han i dess här åfvanföre intagne yttrande, kallar S:t. Erichs hufvud, för Stockholms andra vapen. Att detta vapen blifvit brukat 1398, på ett mynt, som Stockholms Stad troligen låtit slå, samma år, till minne af Drottning Margaretas högtideliga intåg; förmäles i en Svensk afhandling om denna Drottnings mynt; hvarest äfven säges: ”att det utan tvifvel är en qvarlefva, ifrån Stadens älldre tider;” att Dess Politie-Collegium, än i dag förer i sitt Sigill, liknelsen af berörde Stadens älldste vapen[1]. Det nu brukelige Collegii större Sigill, förfärdigat 1761, lika med det Collegium finnes hafva nyttjadt 1672, då styrelsen faststältes; synes föreställa K. Slottet, med tornet 3 kronor, som omgifves af 4 mindre torn. Vapenskölden hålles af en storck: öfverst ser man eld och rök och på sidorne vimpel och flaggor, en båtshake och brandvacktssax; utmärkandes Collegii vård och inseende öfver brandanstalterne. Omskriften är: Stockh. Stads Politie-Col. Sigill; nederst. 1761.
Det tredje Stockholms Vapen, som äfven finnes i koppar stuckit i Gr. Dahlbergs verk, är en utsprucken eller utslagen ros, utan stjelk, som likaledes torde vara en åminnelse af Birger Jarl. Uti samma verk förekommer, vid Birgers afmålning, ett vapen med 3:ne roser, två och en stälde, som torde varit hans sköldemärke och hvaraf rosen blifvit tagen och såsom vapen införd i Stadens sigill; dels särskild nyttjad; dels i förening med S. Erichs hufvud, som förberört är.
- ↑ Skandinavisk Museum. Köpenhamn 1798, 8:o, p. 290.
