af Convents-Bröderne, och af inga andra Präster och Klerker uppehållas” m. m.[1].
S:t. Gertruds Gillestufva omtalas redan i början af 15:de årahundradet. Der valdes K. Carl Knutsson efter K. Christopher, d. 20 Junii 1448. (Rimkr. p. 378). År 1524 var K. Gustaf I. med Erke-Biskopen, Biskopen i Strengnäs med flere derstädes, och förändrade Rådet, efter Borgarne ej voro tillfreds, med dem som då i Rådstufvan sutto. Rådet valdes årligen vid Valborgsmesso-tiden efter K. B. Stadslagen.
År 1551 innehade Konungens Kock och Trumetare Blasius, S:t. Gertruds Gillestufva, husfritt[2]. 1561 d. 24 Julii, gaf K. Erich XIV, sin Broder, Hertig Johan, S:t. Gertruds Gillestufva, och ett hus derhos, som Kort Drugenagel fordom tillhört, med några gårdar och tomter derunder lågo. K. Johan befallte 1570 d. 12 Jan. att S. Gertruds Gillestuga skulle förstärkas med pelare eller så kallade conforter. Gillestufvan hade i längd, tvärt ifrån Kinhästegatan i hörnet och intill Gillestugu-porten på Svartmangatan, 35 alnar i längden, ifrån Svartmunkegatan emot Vattubrinken 37 ½ aln, emellan Gillestugan och Kyrkoherde-huset, 8 alnar[3].
S:t. Catharinae Gille omtalas i Stadens tänkebok 1526, och S:t. Knuts Gillestufva, uti ett Magistratens bref 1436.
S:t. Olai Gille 1497, Societas S:t. Sepulchri, S:t. Trinitatis, Convivium S:t. Georgii, S:t. Annas och Barbros Gillen, S:t. Laurentii, Nicolai m. fl. blifva till ett antal af 19 i Stockholm, i häfderne nämde; som till namn och Helgon väl vore
