åtskilde; men hade till sin stiftelse enahanda ändamål: Gudaktighets-öfningar, efter tidens sätt, och innom slutne samfund, en roligare sammanlefnad. Med Reformationen, delte desse samhällen, lika öden, med deras Helgons dyrkan, och Gillesstufvorne blefvo icke heligare ansedde än Munkarnes Kloster och egendomar.
Det hus som till S:t. Laurentii Gille blifvit upplåtit, fick förre ägarens arfvingar 1529, till ena hälften tillbaka; men erlade för den andra 100 mark p:gr. S:t. Nicolai Gilles räkenskaper och tillhörigheter, lämnades 1528 till Slotts-Skrifvaren, å Konungens vägnar. Till detta Gille hade Nils Nagels Hustru skänkt ett hus, näst Sunnan Gråmunkegränd, det hon 1527, inför Magistraten, på återfordran fick tillbaka. (Tänkebok. p. 296).
I stället för dessa älldre Gillen, som ville anses för andeliga stiftelser; hafver i våra tider flere verldslige samfund, under namn af Ordens-Sällskaper tillkommit, som utan andra Helgon, än oskulden och vänskapen, regelbundit de nöjen, lekar och tidsfördrif, som göra sammanlefnaden och umgänget muntert, gladt och behageligt.
V.
Secter och Svärmare i Stockholm.
De förste Svärmare som oroade Stockholm efter Reformationen, voro tvänne Vederdöpare, som år 1524 ifrån Holland, sjöledes hit ankommo. Melchior Rink, en Bundtmakare, och Knippert Dollingh, en Krämare, inbillade de få evangeliske, att de voro af deras tro och lära; och sjelfve M. Olof Petri, lät sig äfven af dem bedragas. Under Konungens frånvaro, började desse Svärmare ett hiskeligt oväsende: Melchior bröt sig in uti S. Jo-
