hannis Kyrka och Predikade öfver Johannis Uppenbarelse; Knippert Dollingh framfor på andra ställen i Staden, med lika våld och ursinnighet. De kastade beläten ur Kyrkorne, förstörde Orgelverken samt andra Kyrko-prydnader, och skriade att de drefvos omedelbarligen af den H. ande, hvilken igenom deras mund talade. Hela Staden kom häraf i rörelse. De Evangeliske Prästerne, Olof Petri, och Mich. Langerben, tego härvid af bestörtning, och de enfalldiga Nyläringar inbillade sig, att detta var arten af den lära de borde tro och förfäckta. Upploppet föll i menighetens smak och snart uppfylldes alla Kyrkor med Predikanter af allahanda skrån, och äfven Qvinfolk fingo ingifvelser att predika.
I ett sådant allmänt tumult; återkom K. Gustaf. Olof Petri och Langerben förekallades och förebråddes deras flathet. Krämaren och Bundtmakaren dömdes som fredsförstörare och Guds ords föraktare; men blefvo förskonte; utjagades af Riket med tillsägelse vid lifsstraff, om de vågade sig tillbaka[1].
Tyske Köp-Svännerne hade 1529 antagit en Tysk Predikant, Tileman, som emot förbud predikade, under bar himmel på Södermalm, emot Herrar och Furstar. Fyra af desse Köp-Svänner blefvo häcktade, till Konungens återkomst[2]; men blefvo sedan emot borgen lösgifne[3].
Gustafs närvaro var allestädes i Riket nödvändig, och Han erfor dageligen, huru som Religionen likasom Politiken, hade sine kättare, sine Svärmare och partier.
