af Södermalm 165. m. 1. öre. o. s. v., hvaraf nogsamt dömas kan, om Malmens progressiva tillväxt och förkofran, under K. Gustaf I:s lyckeliga Regemente.
Af 1547 års Charta finnes väl strax utom yttre Södra port och tornet, samt omkring Sture-Capellet, någon början till gator och qvarter, ehuru utan all ordning och regularitet, samt vid Stränderne närmast Staden, åtskillige bodar eller små hus, äfven ut på vattnet anlagde; men att det alltsammans antingen blifvit afbrändt 1502 d. 12 Maji och 1554 d. 27 Junii, då Södermalm led stor skada af vådeld (Ryz. l. c. p. 67), eller afröjdt, visar en senare Charta af 1640, föreställande Södermalm, efter gatu regleringen, omkring år 1636, indelt i sina ordenteligare qvarter och med sina räta gator afmätt och utstakad. Förenämde 1636 års bref innehöll, att på Södermalm skulle Malmgårdar byggas.
3. §.
Att Norra Malmen varit af ållder förr bebyggd, än den Södra, synes deraf bevisligt, att större delen af förstnämde Malm tillhörde Clarae Kloster, som uthyrde tomter till bebyggande; att K. Magnus Ladulås redan 1258, gaf Klostret ett Privilegium till befrämjande af dess inkomst, så medelst, att alla som ville bebygga Klostrets tomter, skulle njuta samma friheter som Stadens Borgare innom murarne, och att Invånarne derstädes omkring 1340 utgjorde en egen liten församling.
Sedan åter Malmarne vid K. Gustaf I:s anträde till Regeringen, voro uti ett lika ödelagdt tillstånd, blef förmodeligen de gamle, förut bebodde tomter, med sina Kåltäppor och trägårdar, af forna ägare förr odlade och bebyggde; än att nya
