kets sanna fördel, var nästan icke möjeligt att hoppas, så länge Munkarne utarmade landet, och Rikets mynt och redbarheter borrtslöstes för aflat; i skatter och afgifter till Påfven; till Klosterbyggnader och på pelegrims resor, m. m. En af vår tids Häfdateknare säger härom: att den andeliga Handelen satte Riket i så stor under-ballance, att de försigtigaste mått, vid den verldsliga, hade deremot varit otillräckeliga[1].
Efter ett uppkommit missförstånd med Lybeckarne i Sten Stures tid, i anseende till lämnadt understöd åt Danmark; förnyades dock freden med dem 1486. Huru ogerna Lybeck ville skiljas vid den förmånliga Svenska Handeln; intages lätt af dess villiga understöd, i Kriget med K. Hans. Sedan freden emellan honom och Lybeck var aftald, instäldes väl Handeln directe på Sverige, för en tid; men det enskilte interesset förmådde dock Lybeck 1509, att sända till Stockholm 18 skepp, med gevär, salt, korn, kläde och flere varor; hvarutinnan de af Hanse-städerne, dock icke ingingo, som funno sin räkning vid Danska Handeln[2]. De ständige krig och oroligheter, Riket måste vidkännas, innan Danska oket blef sönderbrutit, hade för Svenska Handlen och sjöfarten de svåraste följder, och i synnerhet för Hufvudstaden, som tidt och ofta, än af Danska Konungar, än af Inhemske fiender belägrades och med eld och svärd hemsöktes. Emedlertid och så länge Lybeckarne styrde Svenska Handelen, vore de uppmärksamme att hindra all medtäflan i den delen, och missbrukade ofta, både såsom förlagsmän för Bergsbruken, och genom sina Köpsvenner och utliggare i Städerne, förunte friheter och privilegier.
