måste vidkännas, igenom de söndringar och delade interessen, som ofta emellan de styrande och Hufvud-Staden, gifvit anledning till olika Handelsförfattningar. (Stockh. Stads Privil. 1529). Då Han 1543 stadfästade den förening, som Stockholms Stad ingått, med Städerne, Arboga, Köping, Westerås och Örebro, angående deras Handel och Köpenskap, skedde det till behagelig tid och på försök; förbehållande Sig, att om i framtiden, något bättre sätt och skäl, påfinnas kunde, Köp-Städerne i Riket och till allmän nytta ländande; det då skulle stå i Hans Kungeliga magt, att sådant förbättra, förändra och reformera. (Ö. Br. Söderköping d. 23 Julii 1543).
Då Stockholms Stads Borgerskap besvärade sig deröfver, att en hemlig utskeppning af Victualier och andra varor, som utfördes af Städer och Allmoge, förorsakade dyr tid; åsyftades dermed en inskränkning, i Städernes fria Handel i Norrbotten, hvilken ock blef förbuden, i Östersjön, till andra Städer att bruka; än till dem som under Sveriges Krono lydde; allenast att de uti Hudviksvald, måtte till behagelig tid, låta löpa, ett eller tu deras skepp till Västersjön: och efter framdeles en stadig fred, med Ryssen var att förmoda; såsom ock Ryska Handelen uti Narven, kunde komma till sitt fordna bruk igän; så ville Konungen så laga och beställa låta, att Dess trogne undersåter, hällst uti Stockholm, ett märkeligt gagn, af samma Narfviske Seglatie och Ryss-Handel, hafva skulle; så att Stockholm med tiden, med de förnämste Tyska Städer vid Östersjön, skulle kunna liknas[1]. Handlen var dock ännu, i slutet af K. Johans lefnad, i det
- ↑ K. Johans svar, på St. Stads besvär om Köphand. i Wästerås d. 24 Feb. 1573. K. Johans br. dat. Calmar d. 19 Oct. 1587.
