Den 8 Apr. 1594 protesterade Borgmästare och Råd, samt hela menigheten, emot de nybyggde Norrlands Städer, som Stockholm Stad till skada och emot lag, samt deras gamla Privilegier byggde voro. Det samma hade och Stadens utskickade gjordt, vid Kröningen, innan de der, å Stadens vägnar förseglade[1].
Det skulle medföra en tröttsam vidlöftighet, att här upprepa alla senare författningar, Resolutioner, Privilegier och Handels-Ordinantier, som i något mål kunde angå detta ämnet. Sedan Rikets nytta; Undersåters jämnmätiga rättigheter; Handlens förändrade skick; fordrade i ett mera upplyst tidehvarf, sådane förändringar, som härutinnan i författningarne redan vore både förutsedde och nödvändige; så kom detta angelägne och Riksvårdande hushållningsmål, under R:s Ständers ompröfvande, vid 1762 och 1765 årens Riksdagar. Sjöstädernes friare Seglation, till alla Inrikes och äfven i Östersjön, belägne Utrikes hamnar, (af hvilka en del långt för Stockholms fundation, varit priviligerade, på en oinskränkt Handel), blef då bifallen och tillåten, i så måtto; att ej allenast samtelige Rikets uppstäder, så de vid Öster- och Västersjön, som Mälaren och Hjelmaren belägne, erhöllo en fri inrikes Seglation och upplag; att till hvad ort, som under Sveriges Krona lydde, få afföra sina Saluvaror och derifrån obehindrat åter föra deras behof; utan ock att Finska Städerne, Björneborg, Nystad, Raumo, Nådendal, Ekenäs och Borgo, måtte jämte friheten att segla, med träkärill och hvarjehanda trävirke, samt hvarje orts producter, utom huggen ved, till alla innom Östersjön och Finska viken belägne Utrikes hamnar; äfven äga rättighet, att till landets eget behof, der-
- ↑ St:s Stads Tänkebok 1594, f. 141.
