blefve obrukbar; Handeln skulle ledas en annan väg, Stockholm till fördärf och undergång; m. m.
3. §.
Om de särskildte Handels-rättigheter och marknader, som ifrån älldre tider blifvit Stockholm förlänte, intages här korteligen, innehållet af de derom utfärdade Resolutioner och privilegier. De voro nödvändiga under en inskränkt Handel; men blifva mindre förmånlige, då näringsfriheten, under lagars tvång, betungas, och Handlen ledes ifrån den naturliga väg, som hon sig sjelf lämnad, säkrast följer.
Lapp-Handeln som Ryssar och Birke-Karlar förut nyttjat, efterlåtes Stockholms Stads invånare. (D. 20 Maji, 1570. Ö. B. d. 19 Oct. 1587. Privileg. d. 13 Jul. 1694).
På Borgerskapets ansökning, att Uppstädernes Marknader, dem fritt efterlåtas måtte, emot den året förut utfärdade köp-ordning; svarade K. Gustaf Adolph, att om någon förändring deruti skulle ske, måste hela ordinantien falla. Då skulle uppstäderne begära deras frie Seglation igän, och således Sjöstäderne som äro byggde på Seglationen, och Uppstäderne på Landthandeln, sin emellan sammanblandas, och den ena hindra den andra i sin näring, som förut skedt var; i anseende hvartill med flere anförde skäl, Konungen befallte ordinantien efterlefvas: dock måtte de som ville bruka Marknaderne och Landthandeln, fritt få flytta till Uppstäderne. (Res. d. 22 Dec. 1614).
Tvänne frimarknader tilläts Staden besöka årligen; i Österbotten Olofsmessotid, i Pedersöre och Sahlo Sochen. (Res. d. 21 Jun. 1616).
Att utvidga Stadens Handels-rättigheter innom Riket, blef Stockholm ytterligare Privilegierad, att
