en tunna förtullat salt i Stockholm, icke måtte gälla öfver 18 högst 19 d:r K:mt, och 3:o att utskeppningen deraf, måtte till de öfrige Handelsställen i Östersjön främjas: hvarjämte K. M:t äfven samtyckte, att denna inrättning skulle anses, som de Handlandes enskilte verk och gjöromål, samt förvaltas och redovisas, som de Handlande föreslagit. Denna inrättning, derefter genast börjad, blef fortsatt till 1761, då hos R:s Ständer i betracktande kom, att Contoiret brustit i dess förbindelser och att Salt-Contoirs-afgiften genast borde upphöra, samt Contoiret för hela uppbörden gjöra redo; som detta hos K. M:t icke då kom att anmälas; så följde derå ingen verkställighet, förr än på R. Ständers anhållan, d. 2 Sept. 1765. Kongl. Maj:t befallte då, att besagde redogörelse skulle ske, och medlen utan all invändning komma Staten till hjelp. På de anmärkningar, som då öfver förvaltningen gjordes, utfärdades Com. Collegii utslag, d. 24. Sept. 1766, som ålade Contoiret att gälda och till Kronan betala 450,600 d:r K:mt, m. m. som af samma utslag, jämte flere handlingar inhämtas[1].
Sedan Kronan Sverige, genom afhandling med Frankrike 1784, blifvit ägare af ön Barthelemij, emot ett beviljade fritt nederlag i Götheborg, af Franska varor; så etablerades derefter i Stockholm, det nu varande Väst-Indiska Compagniet, med K. M:ts Privilegium, af d. 31 Octob. 1786, som på Barthelemij inrättat Contoir och nederlag; hvarifrån med Compagniets skepp afhämtas socker, tobak, caffé, med flere varor; hvarvid njutes visse till denna Handels befrämjande förlänte friheter och förmåner.
- ↑ Sv. Fateburen, 4 Del 1768, 8:o, p. 25, 47, p. 113, 132.
