alla till Sjömanshuset deruti påbudne afgifter, tillhöra det samma ensamt; och ehuru K. M. sedan, tillåtit de öfrige Stapel Städer, att äfven inrätta egne Sjömanshus, borde de dock endast få uppbära och behålla de afgifter, som kunde falla af deras egne från främmande orter hemkommande fartyg; men icke af andra, inrikes Städers, utifrån dit ankommande skepp[1].
I anledning af Sjömanshusets åliggande skyldighet, att till Com. Colleg. uppgifva förslag, på styrkan af det enrollerade Coopvaerdie Sjömanskapet; har man af inlämnade förteckningar derå, ett sammandrag, som visar antalet af de Sjömän, som till Stockholms Stads Coopvaerdie sjöfart blifvit anteknade, de sju första åren ifrån Sjömanshusets början; som här bör tilläggas, de redan, i det föregående, meddelte underrättelser, om Sjömanskapets förhållande i olika tider: således nyttjades på Stockholms Handels-skepp:
| 1749 | Sjömän 2791. | |
| 1750 | 1421. | |
| 1751 | 1243. | |
| 1752 | 1443. | |
| 1753 | 1358. | |
| 1754 | 791. | |
| 1755 | 2407. | [2]. |
Utom förenämde, i 1748 års Reglemente, stadgade författningar till Sjömansskapets hjelp och understöd, i ett utblottat och sjukligt tillstånd, vid en annalkande ållderdom, hafva ock flere förmåner och uppmuntringar blifvit påtänkte och förunte, för att fästa Sv. Sjömannen vid Fäderneslandet och qvarhålla honom vid inhemske Sjöfarten; såsom att
