ska ämbeten, tillika med det publika Slagtare-huset, icke långt efter Hans död blifvit inrättade.
Öfver intrång i sina borgerliga rättigheter af fuskare, klagade Handtverkeri-idkarne vid 1649 års Riksdag. Vid Riksdagen 1655, fastställtes att Skrå-ordningarne skulle öfverses och lämpas, efter det sätt som på andra orter, välbestält brukades. Emedlertid fingo åtskillige Utländningar Privilegier på allahanda slags slögd, som dock icke hade synnerlig framgång. Eftertänkeligare var den för Handtverkerierne ganska olycklige, så kallade hjelp, som år 1666 vidtogs, då Stadens Stora Barnhus erhöllt rättighet, att indepent af, och utan allt sammanhang med Skrå-Ämbeterne idka allehanda Manufacturer och Handtverks-slögder; hvarigenom ändamålet förfelades, att uppföda skickeliga ämnen, till Handtverkeriernes tjenst och förmån. Ett medel vidtogs väl till deras hjelp, genom en ny Skråordnings utgifvande, d. 1 Mart. 1669, som icke gillade Bönhaseri; men Principen för Handaslögdernes uppkomst, ombytte sig i största hast, ifrån en vid ordning och skick fästad inrättning, till en ifrån all ordning, fri och ledig Slögdesysteme, då 1672 d. 30 Mart. en Kongl. förordning utfärdades, som tillät alla slags Handtverksidkare, att sig på Munklägret, nu Kungsholmen, nedsätta, och på prof i 10 års tid, idka sina Handtverk, frie ifrån all borgerlig tunga och besvär; ledige ifrån Skråordning, för att utan slikt hinder, deras ämbete och arbete drifva och till godo njuta. År 1676 confirmerades nämde Privilegier, och blef det Kungholms Handtverkare tillika efterlåtit, att inrätta ett särskilt gille, hvarmedelst de från Stockholms gillen Separerades och således från all vedervilja entledigades, som orden lydde. Denna nya inrättning, anses så, som vore Bönhaseriet, för för-
