Sida:Stockholm, Del 3 (Elers 1801).pdf/384

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
376


att de icke utan obillighet kunde vidare skärpas. Strängheten emot bönhaseri, synes visserligen ej kunna drifvas längre, än då, för att upptäcka sådane i sjelfva verket obetydeliga förbrytelser, jagning eller visitation blifvit medgifven; en utväg som i många andra mycket mera vigtiga händelser ofta funnits betänkelig. Collegium frucktar ock, att denna eftertryckeliga anstalt, att uppspana och antasta slike personer, ej sällan i tillämpningen bereder ett ondt af vida svårare beskaffenhet, än det man vill förekomma, och att, kan hända, mången som störes i sin husliga omsorg och jagas från det arbete, hvarmed han söker förtjena sitt bröd, tror sig i denna medfart finna en ursägt för brottsliga företag. I större Städer der allmänna säkerheten fordrar att tillräckelige närings-tillfällen för en mängd människor af lägre classen ej må saknas, är onekeligen nödigt, att med varsamhet förfara i frågan, om hvad man kallar fuskerier, hvilkas strängaste beifrande lätteligen kan föranleda till verkligen lastbara steg, hvartill brist på lofligt försörjnings-medel kanske lika ofta som elak böjelse är första driffjädren.

Huruvida klagandernes anförande i 3:dje puncten, att hvarjehanda tillverkningar nu, mera än förr, skola från Landsorterne införas hit till Staden; kan vara grundad eller icke, är Collegium obekant; men i allt fall, och om förhållandet så verkeligen vore, kan likväl Collegium ej anse sådant böra föranlåta till rubbning uti Allmogens lagliga slöjde-frihet. Genom 2. §. uti Kgl. Resolut. på Städernes besvär, under d. 28 Aug. 1727; 8. §. uti Resol. på Allmogens besvär, d. 17 Decemb. 1734, och 1 §. uti Manufactur-privilegierne af år 1739, är Allmogens gamla rättighet, att till Städerne införa och föryttra sine handarbeten, uttryc-

ke-