ven måste i anseende till kriget begifva sig ur Riket. Grekiska Prästen som betjent Församlingen, begaf sig då till Dannemark; men återkom efter slutad fred emellan Sverige och Ryssland.
Den 5 Decemb. eller efter Grekiska Calendern d. 24 Nov. 1793, då Ryska Församlingen firade, icke allenast den heliga Catharinas högtid; utan ock Kejsarinnans namsdag, såsom en Kyrkofest, blef den tillförne på Stadshuset inrättade Ryska Kyrkan å nyo invigd, och med högtidelig Gudstjenst åter öppnad[1].
V.
Catholska Kyrkan på Södermalm.
Om Catholska Församlingens öde i Sverige, efter reformationen; i K. Johan III tid och under K. Sigismundi korta vistande härstädes; bör underrättelse sökas i Svenska Kyrko-historien.
Förgäfves böd Drott. Christina till, vid sin återkomst ifrån Rom, under ett kort besök; att innom Konungaborgen, offenteligen låta hålla Catholsk Gudstjenst; hvarföre ock hon då denna af Hänne yrkade rätt, af R. Ständer bestriddes, åter begaf sig ur Riket. — K. Carl XI. förviste ur sitt Rike 1696 alle af Påfviske religionen, som stodo under Hans lydned och befallning.
Catholikerne hade i Stockholm således ingen priviligerad Kyrka, eller annat tillfälle till sin Gudstjensts utöfvande, än i de här residerande Ministrars hus, från Catholske hof, innan Toleranceplacatet på R. St. tillstyrkande utfärdades. Att njuta detta Privilegium till godo, skickade Påfven Pius VI. till Stockh. Th. Doct. Paschalis Oster, såsom Vicarius Apostolicus, med bref ifrån Påfven
- ↑ Ext. Post d. 11 Sept. 1793.
