accomodement, tillika med packhus, källare, bodar m. m.[1], och beviljades dertill en plats vid Södermalmstorget, der Ryssgården stod: hvarjämte Magistraten befalltes, att vara betänkt på, till hvad ort Ryssarne derefter kunde sättas och transporteras; då K. strax ville göra en förordning, att ett vederlag gåfves i stället igän[2]. Att Ryssgården i anledning häraf blifvit flyttad till annat ställe, finnes icke af handlingarne; är icke eller gerna troligt, då de ännu innehafva i Stadsgården sina bodar och upplag af handelsvaror. På en perspectiv Charta i Drottn. Christinas tid, stå Rusche bodar marqverade, bestående af många små trähus, med ett plank kringstängde, i nedre Stadsgården.
Uti skrifvelse till Magistraten i Stockholm af d. 11 Mart. 1667, gifver K. i nåder tillkänna, att Staden då nyligen blifvit benificerad med nederlagsfrihet, på salt, vin, brännevin, papper, och alla Ryske grofva varor; och som dertill fordrades ett publikt Stadens hus; men sådant i hastighet, af Stadens medel ej kunde ske; så hade K. förunnat någre private, att det samma bygga och upsätta efter en viss dessein vid Södermalms stenbro, på den sidan som vetter åt Saltsjön; med en sådan förordning, att private måge väl bygga huset upp; men intet tillvälla sig på platsen eller byggningen någon egendom, utan skola vara pligtige cedera hela huset, emot betalning, och emedlertid nyttja det som de bäst kunna och gitta[3].
Desse vilkor tyckes icke hafva varit upmuntrande att företaga någon stor byggnad. Men att öfre delen af Stadshuset, emot Stadsgården, sedermera blifvit upförd af Staden; synes kunna slutas af K:s bref af d. 2 Mart. 1676, hvarutinnan Borg-
