Men strax på eftermiddagen stannade en droska åter utanför porten, och i droskan satt paschan i högtidsdrägt, europeisk med svart frack och hvit halsduk.
Hvarifrån hade han fått de kläderna? Bodde han verkligen på två ställen?
Fru Holm kunde ej styra sin nyfikenhet, utan vände sig till främlingen med några tämligen närgångna frågor.
Han gjorde en artig åtbörd upp åt munnen. Skulle det föreställa en slängkyss? De där österländingarne ha då bra underliga fasoner. Men åtbörden åtföljdes af samma besynnerliga strupljud som kvällen förut, denna gång beledsagadt af en lång rad starka nysningar.
”Så underligt österländingarne uttrycka sig”, anmärkte fru Holm till Sofi.
”Ge honom en äggtoddy”, sade doktor Salmén.
”Brukas det i österlanden?” sporde fru Holm.
”Det tror jag knapt”, svarade doktorn, ”men välgörande är det vid förkylningar.”
Fru Holm tog sig friheten att knacka på hos paschan för att försöka göra sig förstådd i afseende på äggtoddyn. Då ingen svarade innanför, gläntade hon försigtigt på dörren under mångfaldiga ursäkter, men rummet var åter tomt. Ännu en gång hade paschan försvunnit.
”Det här blir jag inte klok på”, sade fru Holm. ”En pascha som är ledamot af kongressen, ty det har jag då sett med egna ögon, men som inte har några kappsäckar, inte några slafvar och inte en enda hustru och som kommer
