Hon funderade ej längre, utan tog ett stort steg fram till väskan och öppnade den försigtigt, men med fast hand.
Hvad såg hon? Cigarrer, cigaretter, små tobakspaket.
”En sådan turk att röka!” utropade fru Holm, gräfde ända ned till botten af läderväskan, men fann ingenting annat än tobaksalster. Icke en enda juvel! Ej någon rar österländsk bok. Stora cigarrer, små cigaretter, grof tobak, fin tobak, tobak af alla slag. Det var då för att köpa upp all denna tobak som paschan sprungit omkring i alla cigarrbodar. Han ville naturligtvis ta hem till österlandet prof på hvad Stockholm kan åstadkomma, hvad som vore för Sveriges hufvudstad mäst kännetecknande, och som man där icke ser några oftare förekommande handelsbodar än cigarrbodar, hade han företrädesvis eller uteslutande i dem gjort sina uppköp.
Visst vore alt detta högst naturligt, och likväl fann fru Holm paschans hela uppträdande alt mera besynnerligt. Han hade då ingen annan respackning än denna lädersäck fyld med cigarrer! Hvar dag gick han nu i svart frack. Hvart hade hans reskläder tagit vägen?
Under det värdinnan stod och funderade öfver sin sagolike pascha, infann denne sig helt plötsligt.
”God dag, fru Holm!” utropade han. ”Ni hedrar mig med ert besök.”
Värdinnan stod häpen. Paschan talade rätt
