dotter till en ämbetsman och syster till en juridico-filosofie-kandidat som kanske en gång kunde få justitieportföljen i sina händer, ty juris-kandidaten skulle han taga eller åt minstone ”hofrätten.”
”Hur skall han få medel till det?” sporde Alma.
”Åh, vår herre ser nog till offret”, sade modern förtröstansfullt. ”Jag får väl dela med mig af pensionen.”
”För att själf lida brist och ändå inte kunna hindra Emil att göra skulder.”
”Nå ja, det göra ju alla unga karlar”, förklarade modern, ”och så kan han väl komma öfver ett fördelaktigt parti.”
Alma ville ej bedröfva modern med några flera invändningar. Hon gick in till sig och grubblade. Nöden tvang henne att söka arbete. Men hvilket? Kunskaperna voro ej synnerligt stora. Bibelspråken hjälpte icke mycket. Hennes kännedom i andra språk förde ej häller långt. Visserligen hade hon lika stora insigter som en mängd andra som åtogo sig att gifva undervisning, men hon ville icke hyckla kunskaper som hon ej egde. Och huru eländigt dålig vore ej betalningen för sådan nödfallsundervisning!
Säkrare vore då att försöka föda sig med handarbete. Det första sådant en ”bildad” flicka, kallad en ”bättre” flicka, tager till är broderi och konstsömnad.
Alma begaf sig till sällskapet Konstslöjdens
