Hoppa till innehållet

Sida:Stockholmstyper förr och nu.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
216

fördelningen mellan könen likväl ej våga uttala den öfvertygelsen.

”Min bästa fröken”, sade affärsmannen med ett öfverlägset leende, ”ni borde inte glömma, att jag varit en af de första som användt fruntimmer på mitt kontor. Det hör till mina grundsatser.”

”Och med de grundsatserna spar ni in ett par tusen kronor om året ... Adjö, herr Kuhlmann.”

”Impertinent unge!” utbrast affärsmannen sedan Alma aflägsnat sig. ”Skall hon kanske kritisera mina grundsatser! Det har man till tack för att man vill gynna kvinnans verksamhetsbegär och hjälpa henne till en själfständig ställning.”

Alma köpte ett nummer af Stockholms Dagblad och studerade annonserna om lediga platser.

”En kristligt sinnad möbelpolererska kan få god arbetsförtjänst” ... ”En skicklig kokerska med fördelaktigt utseende, ej öfver tretio år, erhåller lönande anställning hos en bättre ungkarl” ... ”En sant troende huspiga får plats hos en bättre enkefru” ... ”Ett verkligt bildadt fruntimmer med stark kroppskonstitution och god hälsa, gladt lynne och förmåga att handleda barn, kunnig i pianospelning och andra inom hus förefallande göromål kan mot erläggande af 300 kr. om året få tillfälle att gå frun till handa på en större landtegendom samt biträda vid bakning, brygd, tvätt o. s. v.” ...

Alma kastade tidningen långt ifrån sig. Hon tänkte på att bilda en förening af arbetande och