hvilket vore ett värdigt afslutande af en verksam lefnadsbana. Efter ”logen” deltog den kommande Karl den trettondes-riddaren vanligtvis i ett gladt samkväm af tronens och kyrkans försvarare, drog sig en spader, drack åtskilliga glas punsch och kom icke hem förr än mot morgonsidan.
Sådant var rike Jepsons lif dag ut och dag in. Om han också icke hvarje afton var i ”logen”, så var han hvarje afton upptagen af lika vigtiga sysselsättningar, nöjen och ansträngningar, och antingen deltog han i en subskriberad middag eller var bjuden på någon enskild tillställning eller såg några ”intimare vänner”, generalkonsuler, amiraler och mera sådant, i sitt grant utstyrda hem.
Han hade aldrig någon ledig stund. Slog han sig ned i sin salong och ville njuta af all härligheten omkring sig, kom hans hustru och påminde honom om något som han ej borde försumma, att köpa nya obligationer, höra efter huru det kunde låta med förhoppningarna på nordstjärnan, anteckna sig till en loge på första raden för nästa ”première”, dit han aldrig fick tid att gå, låta taga en ny fotografi af sig, gå upp i konstföreningen och se efter hvilken tafla han hälst ville ha vid dragningen, besöka konstslöjdutställningen i Hornskroken, uträtta några små uppdrag för frun själf, o. s. v.
Jepson hade varit en stark och frisk karl, men nu såg han mycket medtagen ut. Hans rygg var böjd, hans öga matt, hans gång
