Sida:Stolthet och fördom.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95

på gatan hade träffat mr Jones’ bodpojke, som hade talat om för henne, att de icke skulle skicka någon mera medicin till Netherfield, emedan fröknarna Bennet hade rest därifrån. Hon började då visa sig artig mot mr Collins, som presenterades för henne av Jane. Hon mottog honom på det mest förekommande sätt, vilket han besvarade med ännu större artighet, bedjande om ursäkt för att han kom objuden utan någon föregående bekantskap med henne; han kunde dock icke låta bli att smickra sig med den förhoppningen, att hans handlingssätt skulle urskuldas på grund av hans släktskap med de unga damerna, som införde honom i hennes hem. Mrs Philips blev alldeles överväldigad av en så utomordentlig belevenhet, men det blev ett hastigt slut på hennes uppmärksammande av den ena främlingen genom utrop och frågor angående den andra; om honom kunde hon dock endast berätta för sina systerdöttrar, vad de redan visste, nämligen att mr Denny hade fört honom med sig från London, och att han skulle bli anställd som löjtnant i —shireregementet. Hon hade iakttagit honom, sade hon, under den sista timmen, då han gick upp och ned för gatan, och hade mr Wickham nu visat sig, skulle Kitty och Lydia utan tvivel ha fortsatt denna sysselsättning, men olyckligtvis gick ingen förbi fönstren med undantag av några av officerarna, vilka i jämförelse med främlingen hade blivit »dumma, obehagliga figurer». Några av dem skulle äta middag hos familjen Philips dagen därpå, och deras moster lovade att förmå sin man att besöka mr Wickham och