detta samtal ägt rum, genom ankomsten av några av just de personer, om vilka de talat. Mr Bingley och hans systrar kommo för att personligen framföra inbjudningen till den länge motsedda balen på Netherfield, som var bestämd att givas följande tisdag. De två damerna voro förtjusta att återse sin kära vän, sade, att det var en evighet sedan de träffats, och frågade, hur hon mått, sedan de skildes. Den övriga familjen ägnade de föga uppmärksamhet; de undveko mrs Bennet så mycket som möjligt, sade icke mycket till Elisabet och ingenting alls till de andra. De begåvo sig snart av igen, lämnade sina platser med en snabbhet, som förvånade deras bror, och skyndade i väg, som om de voro ivriga att komma ifrån mrs Bennets artigheter.
Balen på Netherfield motsågs med förtjusning av alla familjens kvinnliga medlemmar. Mrs Bennet ansåg, att den gavs som en hyllningsgärd åt hennes äldsta dotter och var särskilt smickrad av att ha mottagit inbjudningen av mr Bingley själv och ej genom ett konventionellt kort. Jane hoppades på en angenäm afton i sällskap med sina två vänner och ett föremål för deras broders uppmärksamhet, och Elisabet tänkte med glädje på att få dansa rätt mycket med mr Wickham och att få se en bekräftelse på allting i mr Darcys blick och beteende. Det nöje, som Catherine och Lydia motsågo, berodde mindre på någon särskilt tilldragelse eller någon särskild person, ty ehuru de båda, liksom Elisabet, ämnade dansa halva aftonen med mr Wickham, var han alldeles icke den enda kavaljer, som kunde tillfredsställa dem, och en
