bal var i alla händelser en bal. Och till och med Mary kunde försäkra de sina, att hon icke kände någon obenägenhet därför.
— Då jag kan ha mina förmiddagar för mig själv, sade hon, så är det nog, och jag tycker inte, att det är någon uppoffring att då och då deltaga i kvällsbjudningar. Sällskapslivet har krav på oss alla, och jag erkänner, att jag tillhör deras antal, som anse stunder av vederkvickelse och förströelse önskvärda för en och var.
Elisabet var vid så strålande lynne vid tanken på vad som komma skulle, att, ehuru hon icke ofta onödigtvis tilltalade mr Collins, hon icke kunde låta bli att fråga honom, om han ämnade antaga mr Bingleys inbjudning, och, ifall han det gjorde, om han fann det passande att deltaga i kvällens nöje, och hon blev ganska förvånad att höra, att han icke hyste några som helst betänkligheter i detta hänseende och långt ifrån fruktade någon skrapa vare sig av ärkebiskopen eller lady Catherine de Bourgh, om han vågade dansa.
— Jag tror för ingen del, det försäkrar jag er, sade han, att en sådan bal, given av en ansedd ung man för aktningsvärda människor, kan ha något dåligt syfte. Jag är så långt ifrån att ha något emot att dansa själv, att jag hoppas få bjuda upp alla mina vackra fränkor under aftonens lopp, och jag begagnar detta tillfälle att hos er, miss Elisabet, anhålla om de två första danserna särskilt — ett företräde, som jag hoppas miss Jane kommer att
