Sida:Stolthet och fördom.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
160

klagat häröver, fann hon dock till slut tröst i den tanken, att mr Bingley snart skulle komma tillbaka och äta middag på Longbourn, och slutet på det hela var den trösterika förklaringen, att, ehuru han endast blivit inbjuden till en familjemiddag, skulle hon dock försöka att få till stånd två fulla omgångar av rätter.


TJUGUANDRA KAPITLET.

Familjen Bennet var inbjuden till middag hos familjen Lucas, och under större delen av dagen var miss Lucas återigen vänlig nog att lyssna till mr Collins. Elisabet passade på tillfället och tackade henne. — Det håller honom vid gott lynne, sade hon, och jag är dig mera tacksam än jag kan säga. Charlotte försäkrade sin vän om sin glädje över att kunna vara till nytta och sade, att detta skänkte henne rik ersättning för den lilla förlust av tid, det kostade henne. Detta var mycket älskvärt, men Charlottes vänlighet gick längre än Elisabet kunde ana; dess mål var ingenting annat än att skydda henne för varje förnyande av mr Collins’ uppvaktning genom att själv göra sig till föremål därför. Detta var miss Lucas plan, och hennes utsikter voro så goda, att, då de skildes åt på kvällen, hon skulle ha känt sig nästan säker på framgång, om han icke varit tvungen att lämna Hertsfordshire så snart. Men härvid gjorde hon icke rättvisa åt hans lidelsefullhet och självständigheten i hans karaktär,