Sida:Stolthet och fördom.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
190

att det vore bäst, att han inte bleve det. Jag inser, hur oklokt det vore. O, den där avskyvärde mr Darcy! Min fars goda tanke om mig är mycket hedrande för mig, och jag skulle känna mig högst olycklig, om jag förverkade den. Min far är emellertid partisk gentemot mr Wickham. Kort sagt, kära moster, det skulle göra mig mycket ont, om jag förorsakade någon av er sorg, men då man varje dag ser, att, där verklig böjelse är för handen, unga människor sällan av brist på förmögenhet låta sig avhållas från att knyta förbindelser med varandra, hur kan jag då lova att vara förståndigare än så många av mina medmänniskor, om jag blir frestad, eller hur skall jag ens veta, att det skulle vara förståndigast att avvisa ett anbud? Allt vad jag därför kan lova dig är att inte förhasta mig. Jag vill inte förhasta mig så till vida, att jag tror, att jag är det första föremålet för hans känslor. Då jag är i hans sällskap, skall jag inte ge fritt lopp åt mina önskningar. Kort sagt, jag skall göra mitt bästa.

— Kanske det vore så gott, att du sökte avstyra, att han kommer hit så ofta, Åtminstone bör du inte påminna din mor om att hon skall inbjuda honom.

— Som jag gjorde härom dagen, sade Elisabet med ett medvetet leende; mycket sant, det torde nog vara förståndigt av mig att låta bli sådant. Men tro inte, att han alltid kommer hit så ofta. Det är för er skull som han blivit bjuden så många gånger den här veckan. Du känner till mammas idéer om nödvändighet av ständigt sällskap för hennes gäster.