tillbringa återstoden av sina dagar på Netherfield och lämna omsorgen att köpa ett gods åt nästa generation.
Hans systrar voro mycket angelägna, att han skulle få ett eget gods, men ehuru han nu hade slagit sig ner endast som hyresgäst, var miss Bingley för ingen del ovillig att presidera vid hans bord — ej heller var mrs Hurst, som hade gift sig med en man, som var mera fin av sig än förmögen, mindre benägen att anse hans hus som sitt hem, när det så passade henne. Mr Bingley hade icke varit myndig två år, då han genom en tillfällig rekommendation blev frestad att se på Netherfield. Han såg på det utan och innan under en halvtimme, fann behag i dess läge och de förnämsta rummen, var belåten med vad ägaren sade till dess beröm, och hyrde det genast.
Mellan honom och Darcy rådde en mycket nära vänskap oaktat den stora olikheten i deras karaktärer. Bingley var kär för Darcy på grund av otvungenheten, öppenheten och böjligheten i sitt lynne, ehuru ingen karaktär kunde förete en större motsats till hans egen och ehuru han aldrig syntes missnöjd med sin egen. Bingley hade den fastaste tillit till kraften av Darcys blick och den högsta tanke om hans omdöme. Med avseende på förståndets skärpa var Darcy överlägsen. Bingley var alldeles icke klent utrustad, men Darcy var mycket intelligent. Han var på samma gång högdragen, reserverad och granntyckt, och hans sätt var icke tilldragande, ehuru han var väluppfostrad. I detta
