därom. Hans ansiktsuttryck, röst och sätt att vara hade genast givit ett intryck av att han var en fullkomligt oförvitlig man. Hon sökte erinra sig något exempel på godhet, något framstående drag av redbarhet eller välvilja, som kunde försvara honom mot mr Darcys anfall eller åtminstone uppväga tillfälliga förvillelser, ett namn, som hon ville försöka ge åt vad mr Darcy hade beskrivit som många års liv i lättja och last. Men intet sådant minne hugnade henne. Hon kunde genast se honom framför sig med hans behagliga utseende och umgängessätt, men hon kunde icke erinra sig något för honom fördelaktigare än grannarnas allmänna uppskattning av honom, och de sympatier, han vann i officersmässen genom sina umgängesgåvor. Sedan hon dröjt ett ögonblick vid denna punkt, fortsatte hon att läsa. Men tyvärr, den historia, som följde om hans planer på miss Darcy, bekräftades i viss mån av vad som förefallit mellan överste Fitzwilliam och henne själv ej längre sen än morgonen förut, och till sist hänvisades hon med avseende på sanningen av varje detalj till överste Fitzwilliam själv, som förut för henne omtalat, hur förtrogen han var med alla sin kusins angelägenheter, och vars rättrådighet hon ej hade skäl att sätta i fråga. Ett ögonblick hade hon nästan beslutit sig för att vända sig till honom, men hon tvekade på grund av det genanta i situationen, och till slut uppgav hon alldeles tanken härpå, övertygad som hon var, att mr Darcy aldrig skulle ha vågat framkomma med ett sådant förslag, om han
