anförtrodde sin syster mr Darcys frieri. Medvetandet att det stod i hennes makt att för Jane yppa något som i så hög grad skulle väcka hennes förvåning och på samma gång hos henne själv smickra den rest av fåfänga, som hon ännu icke kunnat bortresonera, innebar en sådan frestelse att säga ut, vad hon hade på hjärtat, att ingenting kunde ha övervunnit den utom det tillstånd av obeslutsamhet, vari hon fortfarande befann sig med avseende på hur långt hon skulle gå i sina meddelanden. Hon fruktade dessutom, att om hon en gång kom in på ämnet, skulle hon låta förleda sig att säga något om Bingley, som endast skulle vålla hennes syster ytterligare smärta.
TRETTIONIONDE KAPITLET.
Det var i den andra veckan i maj de tre unga damerna tillsammans lämnade Gracechurch Street för att resa till staden X. i Hertfordshire, och då de kommo i närheten av det värdshus, där mr Bennets vagn enligt överenskommelse skulle möta dem, varseblevo de snart både Lydia och Kitty, som tittade ut från en matsal i övre våningen — ett tecken till kuskens punktlighet. De två flickorna hade varit över en timme på platsen och hade roat sig med att besöka en mitt emot boende modehandlerska, se på en skiltvakt och laga i ordning en gurksallad.
Sedan de välkomnat sina systrar, visade de triumferande på ett bord, på vilket sådana kalla rätter stodo framdukade, som skafferiet i ett värdshus
