brukar prestera, och utropade: — Är inte det här trevligt? Är det inte en angenäm överraskning?
— Och vi ämna bjuda er på alltsammans, tillade Lydia, men ni måste låna oss pengarna, ty vi ha just gjort av med våra i boden där ute. Därpå visade hon sina uppköp sägande: Se, den här hatten har jag köpt. Jag tycker inte just, att den är vacker, men jag tyckte, att jag så gärna kunde köpa den. Jag skall sprätta sönder den, så snart jag kommer hem, och se till om jag kan fiffa upp den litet.
När hennes systrar uttryckte sitt misshag med den och förklarade, att den var ful, tillade hon utan att låta sig något bekomma: — Å, det fanns två eller tre mycket fulare i boden, och då jag har köpt litet kulört satäng att garnera den med, tror jag att den kommer att bli ganska dräglig. För resten betyder det inte mycket, vad man har på sig i sommar, sedan —shireregementet lämnat Meryton, och det ger sig av om fjorton dagar.
— Verkligen! utropade Elisabet högst belåten.
— De komma att ligga i läger i närheten av Brighton, och jag önskar så att pappa låter oss alla resa dit och stanna där över sommaren. Det skulle vara en förtjusande plan, och jag tror säkert, att det knappast skulle kosta någonting alls. Mamma skulle så innerligen gärna vilja vara med därom. Tänk bara, vilken ledsam sommar vi eljest få!
— Ja, tänkte Elisabet, det skulle verkligen vara förtjusande och passa oss förträffligt. Gud bevare oss! Brighton och ett helt läger fullt av soldater,
