Sida:Stolthet och fördom.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
31

— Tycker ni inte, att det skulle vara en lämplig hyllningsgärd åt den här platsen?

— Det är en hyllningsgärd, som jag aldrig ägnar åt någon plats, om jag kan undvika det.

— Ni har ert hem i London, förmodar jag?

Mr Darcy bugade sig.

— jag funderade en gång på att bosätta mig i London, ty jag tycker mycket om fint umgänge, men jag var inte riktigt säker på att luften i London skulle vara lämplig för lady Lucas.

Han gjorde ett uppehåll i förhoppning att få ett svar, men mr Darcy var icke upplagd att giva något sådant, och då Elisabet i detta ögonblick närmade sig dem, fick han det infallet att visa sig mycket ridderlig och ropade till henne:

— Min kära miss Elisa, varför dansar ni inte? Mr Darcy, ni måste tillåta mig att för er föreställa denna unga dam som en särdeles angenäm moatjé. Och fattande hennes hand, skulle han ha räckt den åt mr Darcy, som, ehuru ytterst förvånad, icke var obenägen att mottaga den, då hon ögonblickligen drog sig undan och med någon förvirring sade till sir William:

— Jag har verkligen inte den ringaste lust att dansa. Jag ber er inte tro, att jag kom hit för att bedja om en kavaljer.

Mr Darcy anhöll allvarligt och höviskt om den äran att få dansa med henne, men förgäves. Elisabet var fast i sitt beslut, och sir William kunde inte heller rubba det genom sina övertalningsförsök.

— Ni dansar så utmärkt, miss Elisa, sade han,