Sida:Stolthet och fördom.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
32

att det är grymt av er att neka mig glädjen att se er göra det, och ehuru mr Darcy i allmänhet inte tycker om detta nöje, så är jag viss på att han inte kan ha något emot att under en halvtimme göra oss den glädjen.

— Mr Darcy är idel artighet, sade Elisabet leende.

— Ja, det är han verkligen, men i betraktande av den frestelse, som erbjuder sig, kära miss Elisa, kunna vi inte undra över hans tillmötesgående — ty vem skulle väl kunna vägra att dansa med en sådan dam?

Elisabet såg skälmskt på honom och vände sig bort. Hennes motstånd hade icke försämrat hennes aktier hos mr Darcy, och han tänkte på henne med ett visst välbehag, då miss Bingley tilltalade honom med dessa ord:

— Jag kan gissa föremålet för era tankar.

— Det skulle jag knappast tro.

— Ni tänker på, hur odrägligt det skulle vara att tillbringa några aftnar på detta sätt — i ett sådant sällskap, och jag är verkligen alldeles av er mening. Jag har aldrig varit så förtretad. Faddheten och ändock högljuddheten — värdelösheten och ändock självbelåtenheten hos alla dessa människor! Vad jag ville ge för att få höra era kritiska anmärkningar om dem!

— Er gissning är alldeles oriktig, det försäkrar jag er. Mina tankar voro upptagna på ett mera angenämt sätt. Jag har tänkt på det mycket stora nöje, som ett par härliga ögon i en vacker kvinnas ansikte kan skänka.