något av honom, med undantag av några få presenter. O, jag är så lycklig! Inom kort skall jag få en dotter gift Mrs Wickham, så bra det låter! Och i juni fyllde hon bara sexton år! Kära Jane, jag är så yr i huvudet, att jag rakt inte kan skriva. Jag skall diktera, så får du skriva. Vi skola klarera penningfrågan med pappa längre fram, men sakerna måste beställas genast.
Hon uppräknade sedan i detalj allt som skulle anskaffas, kalikå, muslin och kammarduk, och skulle snart ha dikterat några mycket omfattande beställningar om icke Jane, fastän med en viss svårighet, hade övertalat henne att vänta, tills de kunde rådfråga mr Bennet. Hon anmärkte, att en dags uppskov skulle vara av ringa betydelse och hennes mor var alltför lycklig för att vara alldeles så envis som vanligt. Hon fick också andra planer i sitt huvud.
— Jag skall resa intill Meryton, sade hon, så snart jag blir klädd och berätta den glädjande underrättelsen för min syster, mrs Philips. Och när jag kommer tillbaka skall jag hälsa på lady Lucas och mrs Long. Kitty, spring ner och säg till om vagnen. Jag tror att det skulle göra mig mycket gott att få litet frisk luft. Flickor, kan jag göra någonting för er i Meryton? Se här kommer Hill! Min kära Hill, har ni hört den goda nyheten? Miss Lydia skall gifta sig, och ni skall få en bål punsch för att göra er glada på hennes bröllopsdag.
Mrs Hill började genast uttrycka sin glädje. Elisabet mottog hennes lyckönskningar så väl som de andra, och utledsen på denna dårskap tog hon sin
