Sida:Stolthet och fördom.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163

till hans regemente, så framt de inte först bli inbjudna till Longbourn, och min hustru har låtit mig förstå, att Lydia livligt önskar att träffa er alla, innan hon lämnar trakten. Hon mår bra och sänder dig och sin mor sina vördnadsfulla hälsningar.


Din tillgivne svåger
E. Gardiner.»


Mr Bennet och hans döttrar insågo alla fördelarna av Wickhams förflyttning från —shire lika klart som mr Gardiner. Men mrs Bennet var icke så belåten därmed. Att Lydia skulle bosätta sig i norden var för henne en svår missräkning, då hon just hade väntat sig mycket nöje, mycket att vara stolt över i hennes sällskap, ty hon hade alldeles icke uppgivit sin plan, att de skulle slå sig ner i Hertfordshire; dessutom var det stor synd, att Lydia skulle avlägsnas från ett regemente, där hon var bekant med alla och där hon hade så många favoriter.

— Hon är så förtjust i mrs Forster, sade hon, det kommer att bli alldeles förfärligt att skicka bort henne! Och det är åtskilliga av de unga männen också, som hon tycker mycket om. Officerarna i general —s’ regemente äro kanske inte lika hyggliga.

Lydias anhållan att åter bli mottagen i sin familj, innan hon begav sig till sin nya bostad, möttes först av en bestämd vägran från hennes fars sida. Men Jane och Elisabet, som båda av hänsyn till sin systers känslor och hennes anseende önskade, att hennes föräldrar skulle ägna tillbörlig uppmärksamhet