en redogörelse, som troligen kommer att förvåna dig mycket, jag hoppas åtminstone, att den icke kommer att väcka ditt missnöje. Lydia kom till oss, och Wickham var ständigt välkommen i vårt hus. Han var alldeles densamme, som han var, då jag lärde känna honom i Hertfordshire, men jag skulle icke tala om för dig, hur föga tillfredsställd jag var med hennes uppförande under denna tid, hon vistades hos oss, om jag icke av Janes brev i onsdags hade sett, att hennes uppförande, sedan hon kommit hem, är alldeles i stil därmed, och vad jag nu berättar dig kan därför icke bereda dig något nytt bekymmer. Jag talade upprepade gånger mycket allvarligt med henne och föreställde henne, huru klandervärt hennes handlingssätt varit och vilken olycka hon bragt över sin familj. Om hon hörde, vad jag sade, så var det tur, ty jag är viss om att hon icke lyssnade därpå. Ibland var jag mycket förargad, men då tänkte jag på mina kära systerdöttrar Jane och Elisabet, och för deras skull hade jag fördrag med henne.
Mr Darcy kom tillbaka på bestämd tid, och, som Lydia omtalat för dig, var han närvarande vid vigseln. Han åt middag hos oss dagen därpå, och det var meningen, att han skulle återvända på onsdagen eller torsdagen. Blir du mycket ledsen på mig, kära Lizzy, om jag begagnar detta tillfälle att säga dig (något som jag aldrig förut varit djärv nog att säga) hur mycket jag tycker om honom? Hans sätt mot oss var i alla hänseenden lika angenämt som då vi voro i Derbyshire. Jag finner stort behag i hans
