tillade hon, ty när ni reste till staden i vintras, lovade ni att intaga en familjemiddag hos oss, så snart ni återvänt. Jag har inte glömt detta, som ni ser, och jag försäkrar er, att jag kände mig högst besviken, då ni inte kom tillbaka och höll ert löfte.
Bingley såg litet generad ut över denna anmärkning och yttrade något om sin ledsnad över att ha blivit hindrad av affären. Därpå avlägsnade de sig.
Mrs Bennet hade varit mycket hågad att bedja dem stanna till middag samma dag, men fastän hon alltid höll ett mycket gott bord, trodde hon, att rätternas antal var allt för litet för en man, som hon så ivrigt lade an på, och att det icke kunde tillfredsställa aptiten och stoltheten hos en, som hade tio tusen om året.
FEMTIOFJÄRDE KAPITLET.
Så snart de hade rest, gick Elisabet ut för att stilla sin oro — eller med andra ord för att oavbrutet med tankarna dröja vid de ämnen, som måste skärpa dem ännu mer. Mr Darcys beteende förvånade och förargade henne.
— Om han kom bara för att sitta tyst, allvarsam och likgiltig, sade hon, varför kom han då alls?
Hon kunde icke klargöra det på något sätt, som tillfredsställde henne.
— Han kunde ännu vara vänlig och älskvärd mot morbror och moster, när han var i staden, och varför var han det icke mot mig? Om han är rädd för
