mig, varför kom han hit? Om han inte längre bryr sig om mig, varför är han så tyst? — Vilken retsam man! Jag vill aldrig mera tänka på honom.
Ofrivilligt stod hon en stund fast vid sitt beslut till följd därav att hon mötte sin syster, vilken närmade sig med en glättig min, som visade, att hon var mera belåten med gästerna än Elisabet.
— Nu, sade Jane, då detta första möte är över, känner jag mig fullständigt lugn. Jag känner min egen styrka, och jag skall aldrig mera bli förvirrad vid hans ankomst. Det gläder mig, att han kommer hit till middagen om tisdag; man skall då offentligen få se, att vi å båda sidor träffas endast som ett par för varandra likgiltiga bekanta.
— Ja, verkligen mycket likgiltiga, sade Elisabet leende. Akta dig bara, Jane!
— Kära Lizzy, du kan väl inte tro mig vara så svag, att jag nu löper någon fara?
— Jag tror, att du löper mycket stor fara att göra honom lika förälskad i dig som någonsin.
De återsågo icke de båda herrarna förrän på
tisdagen, och mrs Bennet gav under tiden fritt lopp
åt alla de glada förhoppningar, som Bingleys goda
lynne och artiga sätt under en halvtimmes besök
hade återupplivat.
På tisdagen var ett stort sällskap samlat på Longbourn, och de två herrarna, som voro ivrigt efterlängtade, kommo i mycket god tid, punktliga, som det ägnar och anstår sportsmän. När de gingo in i
