Hoppa till innehållet

Sida:Storken som livsbringare i våra fäders tro – Fornvännen.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107
Storken som livsbringare.

Frau Holda av jungfru Maria. I brunnen vid S:t Kuniberts- kyrkan i Köln sitta barnen omkring Guds moder, som giver dem gröt och leker med dem. I Iugenheim, heter det, sitter Maria med S:t Johannes i en brunn, spelar fiol för de däri befintliga barnen och leker med dem.

Från andra håll berättas, att Frau Holda har en vacker trädgård med härliga blommor. Dessa senare föreställningar komma fram i åtskilliga barnarim. Märkligt nog finnas även dylika i Norden. I vissa fall kunna ju rena lån föreligga (jfr likheten nedan), i andra synas de nordiska smårimmen mera självständiga och torde möjligen angiva, att likartade föreställningar om barnens liv före födelsen funnits även hos oss. Här följa några av Mannhardt sammanförda exempel[1].

Stork stork steine
mit de lange beine
mit de korze knie!
Jungfrau Marie hat e kind gefunne
in dem kleine brunne.
Wer solls hebe?
Der petter mit der gese.
Wer soll die winnel wäsche?
De mâd mit der plapperdäsche.

(Mannhardt, sid. 255).

Stork å Stork å Stene
med di lange bene
hvor hær do væt å tjene?
I min Faders affildgård;
dær er Bord å Bænke,
dær en Mjö å skænke,
dær en Dreng', der kytter Buld
dær er Pigger, der spinner Guld;
hos å hos å heja!
dær er nok å tej a.

(Aabenraa Amt; efter Sv. Grundtvig).
  1. Jfr J. Nordlander: De sv. landsmålen. V, nr 5, sid. 39 f.