blusen samt för ett par något åldrade träskor; men detta är ingalunda förhållandet i Vexiö, som numera ligger i Europa och tyckes vilja göra allt för en resandes beqvämlighet samt för att gifva honom en god tanke om samhället, hvilket detta samhälle sannerligen också förtjenar.
Det nya hotellet är kanske ännu väl mycket nytt, men allt är der ordnadt på ett ändamålsenligt sätt. Det är ett stort stenhus med höga, ljusa och luftiga samt godt möblerade rum, der man har oklanderlig uppassning. Huset ligger strax vid bangården, vid en från Kringelgatan något inryckt, liten plats med vackra träd. Kringelgatan, som alldeles icke har skapnad af något kringelartadt, utan rak och lång sträcker sig från bangårgen ända ut till stadens nordpol, tyckes komma att intaga främsta platsen bland Vexiö vackra gator.
Af det gamla Vexiö ser man nu ingenting, men den helige Sigfrid hågkommes ännu åtminstone vid Sigfridskällan och kanske under »Sigfridsmessan», den stora marknaden i Februari, och går man en månklar natt ut till Helgasjö, kan det ju hända, så vidt man har någorlunda inbillning och känner tillgifvenhet för gamla legender, att man der kan få se Unaman, Sunaman och Vinaman hufvudlösa vandra omkring på sjöns yta.
Har man sinne för det som påminner om vårt århundrades störste svenske skald, glömmer man ej att taga Östrabo i skärskådande, åtminstone från den stora, af präktiga träd skuggade vägen, hvilken från läroverkshuset leder dit upp, der Tegnér lefde i så många år. Sedan går man till den motsatta ändan af staden, för att se den jordfläck der den store skaldens ben hvila. Det är en vallfärd som hvar och en svensk gör, när han kommer hit, äfven om han icke sätter särdeles stort värde på sådana yttre påminnelser om dem, hvilkas mäktiga ande alltid lefver i deras verk.
