ett väl skrifvet och detaljeradt memorial emot detta förslag. Konungen talade med mig härom i en gäckande ton och trodde sig i dessa Stockholms borgares tänkesätt se föga elevation och ringa afseende på den ära, hvarmed Gustaf III:s regering skulle komma till efterverlden.»
Men Fersen tog Stockholms borgares försvar och sökte visa, att om kanalen skulle uppfylla sitt ändamål, fordrades att han vore tillräckligt bred och djup för att större handelsskepp, kommande från Medelhafvet och Oceanen, der kunde passera, och äfven om detta vilkor uppfyldes, hade Mälarens farleder ofta ej det nödvändiga djupet för skepp mera djupgående än 6, högst 7 fot, hvadan hela detta arbete vore onödigt, och att, fortfor han, om denne kanal ej blefve anlagd för annat än mindre farkoster, så skulle han antingen blifva af ringa fördel eller ock staden Södertelge blifva en entrepot för Stockholms handel, »som skulle öka hufvudstadens handelsomkostnader och i längden ruinera hufvudstadens handel.»
Äfven i strategiskt afseende sökte Fersen visa, att kanalen vore en galenskap, ty han skulle öppna en ny väg för våra fiender, om han icke tillräckligt befästades, hvilken åtgärd åter »skulle tjena till intet annat, än att göra Sverige mera svagt till att försvara, än hvad det nu är genom naturens hand.»
Hela förslaget var, enligt Fersens åsigt, ett påhitt af bergsrådet Sandels, för att derigenom »göra sig en reputation». Att gräfva kanaler kunde icke bära sig i Sverige, menade Fersen, som tillägger: »Man påbörjade först Trollhättekanal, som efter 30 års kostsamma arbeten öfvergafs. Derefter började man på en gång anläggning af en kanal vid Strömsholm och en tredje kanal af 50 mils längd i Finland. Slutligen skall äfven Telge kanal påbörjas. Man tror sig göra Sverige blomstrande genom
