köping. Läget är utmärkt vackert, på en höjd med lummiga trädgrupper, hvarifrån man ser ned öfver dalen och bort åt de omkringliggande höjderna.
Härifrån är icke långt till ödsliga finnmarker, der odlingen tyckes med möda bana sig väg, men i Nya Kopparberget är man midt inne i den nyare civilisationen. Stället har naturligtvis både postkontor och apotek, men jag tror, att begge äfven äro boklådor. Hvad jag bestämdt vet är, att åtminstone på det senare stället sörjes ej blott för kroppens, utan ock för själens helsa. Rhabarber och postillor, romaner, almanakor, piller och dekokter, illustrerad verldshistoria och häftplåster finnas i samma lägenhet, om också icke på samma hyllor. Apotekaren-bokhandlaren är en välvillig man, som äfven muntligen lemnar sakrika upplysningar åt frågvisa främlingar, hvilket jag kan intyga från en sen aftonstund, då bokhandeln kanske var stängd, men apoteket ännu öppet, ehuru de hafva gemensam dörr. Det måste vara en literär ort, ty jag tyckte mig upptäcka äfven en bokbindare. Handlande och handtverkare finnas här åtskilliga, liksom bankkontor naturligtvis och agenturer för försäkringsbolag. Att Nya Kopparberget står på höjden af sin tids odling ser man kanske först och främst deraf, att här finnes en poliskonstapel, en verklig konstapel och icke en simpel fjerdingsman.
Omkring den egendomliga kyrkan med hennes höga tornspira, småtorn och takryttare, allt spåntäckt och rödmåladt, ligga några egendomar som draga uppmärksamheten till sig, såsom det prydliga Abrahamsgård, Kyrkobacken, skolhuset m. fl., och längre ned synes det gamla bergstingshuset med dess ovanliga tom. För öfrigt ser man rödmålade hus med hvita fönsterramar och hvita knutar litet hvarstädes, det hela af ett gladt och friskt utseende bland den rika grönskan.
Men der det ser hvarken gladt eller friskt ut, det är uppe
