Gustafsson Lillje 1652 upphöjdes i grefligt stånd, vardt Löfstad hans grefskap, under namn af Lilljenburg. Det säges också, att denne Axel Lillje skall, efter hemkomsten från trettioåriga kriget, hafva uppbyggt det präktiga slottet för det krigsbyte han tagit.
Vid samma tid och för dylika medel skall general Douglas hafva låtit uppföra Stjernarp på Roxens norra strand. De båda krigskamraternas afsigt skall hafva varit att bygga slotten så höga, att de från öfversta våningarna skulle kunnat se och helsa på hvarandra.
Löfstad kom sedan genom gifte till riksrådet, grefve M. J. De la Gardie, död 1741, hvarefter hans måg grefve Axel v. Fersen ärfde egendomen. År 1750 brann det gamla slottet, och ett par år derefter iståndsattes det i den tidens stil. År 1800 tillföll egendomen Fersens dotter, Eva Sofia, som var gift med grefve A. Piper, hvars sonson, grefve C. E. Piper, nu innehar godset.
Ungefär halfvägs mellan Okna och Norsholm går jernbanan förbi Kimstads kyrka. Egentliga namnet skall hafva varit Kämpestad, hvilket folksägnen förklarar deraf, att de två prinsarne Erik af Olof Skötkonungs slägt skola på fältet vid kyrkan hafva stridit sins emellan och dödat hvarandra. De två ryttarefigurer af jernbleck som stå på kyrkans tak skola bära vittne om tilldragelsen. Nära Kimstads kyrka ligger Landsjö säteri, också ett gammalt ställe, som lär hafva tillhört Bo Jonsson Grip, en tid var Vasaättens och från år 1632 i hundra år egdes af Strömfeltska slägten, men sedermera köptes af en kapten Kuylenstjerna, som gjorde det, i slutet af förra århundradet, till fideikomiss, och nu innehafves af J. V. Kuylenstjerna.
Det är fullt af gamla minnen i denna trakt, och på ett fält i närheten af Landsjö gård skall finnas en stensättning, som kallas Eriks graf, emedan, enligt folksägnen, en af de ofvan nämnda
