eller medh Watn och litet Ättikia/ eller ock medh andra saker/ såsom Kött och Flesk/ när Kåhlen begynner at feela.
The kokas ock gröna uthi sine Skidor/ eller ock uthan them medh unge Hönss. The äre ock windachtige/ doch gifwa mera Födzel än som Bönor. Och Soppan är bättre än sielfwe Årterne/ ty hon sköllier Lijfwet och fäyar thet inwärtes: Hwarföre plägar man gemeenligh effter Purgationer Ärtesåd brwka/ hwilket ifrån sielfwe Ärterne/ sedan the heel kokade äre/ affskiljas och medh litet Pepar och Ingefär tilreedes.
Om the Grääs/ Örter och Rötter/ som brwkas til Salat/ Kåhl eller elies i brwk äre.
CAP. III.
Utaff all Jordzens Wäxt som man mdh ögon skådar/
Är ey thet minste Grääs som ey Gudz macht bebådar/
Hwar i hans providentz och nåsh man jw ey seer/
Then som han åhr frå åhr oss Menniskiom beteer.
Fast man skäär Örten up/ för Magan at förtära/
Så haar doch Rooten krafft igen then at frambära/
Om man aff Rooten och sigh spijs wil rätta an/
Aff Fröö båd' Ört och Root igen upkomma kan.
Doch gifwer Gudh tigh ey så sköna grääs och Rötter/
At tu them träda skal allenast under Fötter/
Och icke thes natur at lära känna rätt/
För ön som tu tin Bwk utaff them äter mätt.
Hwem them ey medh beskeed och kundskap godh utwälier/
Han kan för sund een Ört få thet til Dödz sigh qwällier.
