lenlighen rökt/ är intet så osundt/ hälst för oss som är uthi i the kalla Landzendar boo/ och äre aff Naturen fast starckare/ än the i warma Land byggia. När thet måtteligen blifwer brwkat/ så gifwer thet Magan temligh nogh och stadigt Födzel/ säyar honom inwärtes; Doch är thet meer tienligt för them som starckt Arbetet drijfwa.
Plutarchus säger/ at thet förste Kött som Menniskian ååt/ war wildt/ så at the Geeter/ Fåår/ Swijn/ etc. som wij hålla/ äre aff will Geeter/ Fåår och Swijn komne. Man läser om åtskillige Nationer, som intet annat än willt brwkat hafwa: Hwar igenom Jacht upkommen är; Medh hwilken Konungar/ Förstar och Herrar nw myckit umgå: Icke för then skull/ at Willbrådh/ skal wara så myckit sundare til Spijs än som ett tamt Diwr; uthan at the ther medh sin Kropp exercera och mödha/ och Sinnen ifrån högwichtige Tankar afwända och them förlusta kunna.
Kött utaff een ung och rask Hinn/ blifwer mäst aff alla skattat för thet söteste och liufligste ibland alla Willdiur: Hwarföre/ effter alla högst trachta effter thet som liufligt är; äre thet rättemäteligen förbudne/ på thet at the ey motte blifwa uthödde/ för theras Munn som the bättre tiena före. Och effter thet/ at Hinnen aff naturen är heel qwick och rask/ blifwer hennes öfwerflödige Fuchtigheet genom springade uthswettat: Är för then skull hennes Kött thess liufligare och mörare: Doch är thet ey tienlighit för torre och melancholiske Menniskor.
Hiorte Kött är fast torrare och hårdare/ besynnerligh thet som åldrigt är. Är för then skulle hårdare at förtäras/ söder tiåck och melancholiske Blodh/ om thet
