hafwa fuchtigare Rött än Willgäss: doch är bägges theras Kött någhot swårt är försmältas: Men ther thet aff en starck Magha öfwerwunnet blfiwer/ gifwer thet stadigt Födzel. På Fötterne/ Halsen/ Hierta/ Leffren/ etc. Pläghar man koka en Soppa then man kallar Gåsekrås; aff Blodhet kokar man Lumber. Theras Ijster är gott för Tårrwärck/ at upweka swulmar/ ock för Hoosta/ under Fötterne ock på Bröstet smordt. Theras Träck om Wåren uptorkat/ sönderstöt och itt Qwintin intaghen/ är ett offta proberat ting emoot Gulsooten/ elliest medh sijna Pennor och Fiädrar tiena the oss myckit.
Ankor äre ock aff the Foghlar som gärna sökia sin näringh i watnet: theras Kött är intet så gott som andra heemtamde eller Skogs foglars/ the gifwer grofft och Melancholiskt Blodh/ och är hårdt at försmältas.
Änder äre intet annat än wilde Ankor/ hafwa snart en Natur/ doch någhot bättre än Ankor/ i thet the sigh medh flygande meera öfwa. Doch skattas the för wärst/ som altijdh liggia stilla i Gyttiugha Bäcker och föda sigh aff en hoop medh orenligheet/ Ormar och Paddor.
Swaner hafwa segdt och långt Kött/ swår til smältas/ the äre här icke myckit brukelige til Spijs/ tiena fast heller såsom Påfoglar för en Cirat och skåderätt at framdraghas på Förflitighe och Konungzliighe Bordh: hwarföre äre the och billigt förbudne at hwar man them här ey skiuta må.
Utaff wilde Foghlar som i Marken sin födha tagha/ äre Rapphöns snart the sundeste/ the smältas lättligen/ gifwa nogh och gott Fodzel/ äre för then skull beqwämare för them som aff siukdomar ny upkomne äre.
