Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

man med Hammar måste först göra honom week; utan han är ock för Magan swår til at smältas/ gifwer grofft Födzel; är för then skull tienligh för Folck som grofft Arbete göra/ eller om någhon annan utaff honom lyfter/ moste Smör ey sparas homom til at weeka; Ther til moste han wäl klappas/ förr än han siudes.

Skällfisk blifwer här ey heller funnen/ uthan widh Göteborgh/ (ther mäst alle slags Fisk fånges som i Holland wanckar.) Hwilken hafwer nästan sådant Kött som Cabliaw/ men så myckit weekare/ som han är mindre til.

Torsk fins här i Swerige uthi temligh Ymingheet/ han är Skällfisk icke myckit olijk; doch hafwer han litet lösare Kött; som ey swårt är at förtäras. Then som frisk eller rijmsaltad är/ är sundare än som then som länge hafwer lägat i Saltet.

Bärghtorsk är fast gröffre aff Kött/ och för Magan swårare at smältas.

Torsten fånges här/ som man sade/ uthi stoor Ymnigheet/ insaltas meeradeels/ och på åtskillige orter uthi i Rijket kringsändes. Widh Öland taghes han nogh/ ther the honom ock pläga uptorcka; och hafwer han så snart lijka Smak och Art medh Hwitlingh/ then wij ock uptorkad ifrån Götgheborgh hijt bekomma.

Makrill är fast feetare/ och hafwer trögare och hårdare Kött: Är Magan ey så beqwem/ smältes långsammare/ gifwer gröffre Födzel. Widh Götheborgh taghes han nogh/ och skickas oss insaltad hijt.

Rockor/Flundror och Buttor/ när the äre friske/ så smältes the lättelighen aff Magan/ men