Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

uptorkade icke så wäl/ hwarföre Lwtlägger man them först gemenligh så wäl som annan torr Fisk.

Stöör fåås här ey heller/ uthan widh Götheborg/ är en aff the störste och gröfweste Fiskar som wij til Spijs brwkom. Han är hård at försmältas/ gifwer grofft Födzel/ hafwer en sälsam Smak.

Lax/ effter han gärna uthur Saltsiön stijger upp i strijda Strömer/ at sökia friskt Watn/ blifwer han aff een part för Haaff-fisk/ utaff en part under Flodh-fisk räknat. Then unge och friske är icke så swår för Magan at smälta/ som then ther stoor insaltad eller röökt är. Doch gifwa the mäst grofft Födzel. Han blifwer här på åtskillige Orter taghen; insaltas eller röökes/ och föres på kring til andra Platzer/ ther han icke frisk taghes. Man plägar wäl skatta Hufwudet för thet bästa Stycket; man oanseedt thet tyckes wara någhot läckert/ gifwer thet doch icke någhot sundt Födzel/ genom sin Fetma/ förskaffar thet Wemjelse och slemm i Magan.

Fijk hafwar nästan samma Art/ är doch ey aff så hårdt Kött som Laxen: insaltad är han hårdare än som färsk.

Om then Fisk som mäst wistas uthi friskt Watn.

Ibland the Fiskar som mäst wistas i söt Watn/ så är Asp: Hwilken hafwer lagom hårdt Kött/ och thet som icke myckit Slemm medh sigh hafwer/ är för then skull icke förswårt är förtäres. Och äre the slemmare som man uthi Dammar förwarar.

Göös hafwer ock Kött nästan aff samma Art/ doch tyckes thet wara litet lösare/ hwarföre försmältes thet bätter.