När man skäär honom twärt effter i Skijfwor/ slår ther Salt uppå och skakar honom emellan tw Faat/ sköljer så af honom/ och thet någhra resor/ så får han sp mört Kött/ at man skal äta honom för frisk Cabilaw/ när man lägger ther til Smör och Senap. Göösyster i Soolen distillerat, gifwer en mächta Godh Salva/ tiil at tagha hinnan aff Ögorne.
Laka hafwer sött och löst Kött/ doch om Sommartijdh är thet någhot trögare och hårdare/ för then skull faller och tå Magan någhot swårare. Utaff hans Lefwer distilleras ock i Soolen ett gott Ögnewatn.
Åhl gifwer myckit segt Slemm aff sigh/ är therföre icke tienligh för them/ som hafwa en qwalmachtigh Maga/ han förorsaker ther een Wämjelse genom sin Fetma. Doch förtaghes thet honom någhot meer när han steekes/ än som siudes/ kall til at äta/ sedan han en Dagh eller twå hafwer stått; är han fahrligh; Han plågar så görgifftighe Siukdomar upwäckia/genom then corruption han snart får.
Neynöghon äre nästan aff samma Art/ gifwa och segachtigt Födzel/ äre swåre til at försmältas/ ehuru the aff somblighe för een läcker Spijs skattade blifwa.
Sutter eller Linnare hafwer sött Kött/ thet bättre förtäres/ och ey så stoor Slemmigheet hafwer. Man plägar binda honom lefwandes uppå en Gwlfuchtigh/ så dragher han utaff een synnerligh Krafft Gallan ifrån then Siuke til sigh/ at han sielff dödh blifwer.
Simpor hafwa nästan sådan Kött som Sutare/ och litet torrare/ effter the ock meer wistas i salt Watn.
Rwdor/ oanseedt at the för sin liuflighe Smak
